Men det är inte bara roligt att hon växer. Med den ökande storleken så når hon också högre och högre upp och man måste ständigt kaninsäkra nya möbler som hon plötsligt kan hoppa upp på.
Bakom soffan är bästa stället att chilla.Promenaderna i det gröna fortsätter också såklart och hon fortsätter att briljera med sitt duktiga uppförande. På sikt hoppas jag kunna leda henne i koppel så jag slipper bära henne till lämplig gräsmatta eftersom hon än så länge hatar att bli buren. Jag har även köpt ett litet Flexikoppel (rullkoppel) för småhundar och det funkar hur bra som helst. Mycket mindre trassel än med ett vanligt fult kaninkoppel. Det är ett ganska stort motstånd i rullen som en mindre kanin antagligen inte skulle klara av men hon är stor och stark och verkar inte bry sig det minsta.
En mindre rolig förstagångs upplevelse var gårdagens upptäckt av hennes första fästing. Ragna var cool som vanligt och brydde sig inte varken när den satt där eller när husse tog bort den trotts att den satt 1 mm från ögat. Jag däremot blev väldigt förskräckt eftersom jag är norrläning och inte är van dessa otäcka små kryp. Men jag antar att det bara är att vänja sig och gilla läget.
