Idag blev det promenaddags igen. Vi har haft dåligt samvete att vi inte tagit ut henne på länge men det har varit gräsligt blåsigt hela våren, senast vi försökte trodde vi nästan att hon skulle blåsa bort. Öronen utgör ett imponerande vindfång.
Som synes är hon en riktig pälsboll nu. Hon har hårat av sig något hemsk sen i julas men bara för att lägga en supertjock vinterpäls (varför kan man ju undra) som nu äntligen börjat lossna. Så här är allt täckt med vit päls och ingen borste i världen hjälper. Men hon är iaf gosigare än nånsin att mysa med. Jag har aldrig haft en kanin med så lång och tjock päls.