Höstmys

Den här bilden skickade min sambo på mobilen igår.
Ragna får inte vara i sovrummet, så när jag är borta sover sambon på soffan så att han får sällskap. Så här lyxigt har Ragna det alltså nu. Extra populärt är det såklart att krypa in under ett täcke nu när det börjar vara kallt.



Saknad

Jag har nu varit i Umeå i två och en halv månad pga mina studier och jag saknar min lilla Ragna enormt mycket. Jag har pratat med henne via webbkamera flera gånger men tyvärr känner hon inte igen min röst då som hon alltid gör annars. Men det värmer iaf att få titta på när hon ränner runt och har otyg för sig och det känns nästan som på riktigt. Nu är det dock tack och lov inte många veckor kvar tills jag åker ner och får träffa henne igen. Längtar jätte mycket!

Den missuppfattade dominansen

Det råder en generall missuppfattning att djur behöver domineras. Att man hela tiden måste visa vem som bestämmer. Det märker jag ofta även hos kaninägare. Jag länkar till en fantastiskt läsvärd artikel som heter "Den missuppfattade dominansen" som tar upp det här och förklarar på ett väldigt bra sätt. Den är visserligen riktad till hundägare men jag tycker att alla djurägare ska läsa den.

http://www.dogma.nu/artiklar/den-missuppfattade-dominansen

En tufsig Ragna

Jag har varit bortrest i två veckor och kom hem till en kanin som inte såg klok ut. Hon hade tydligen börjat fälla helt otroligt mycket och dessutom vägrat låtit sig borstas av husse. Så jag möttes av en tufsig, spretig och grådaskig kanin. Jag fick däremot borsta henne utan något större motstånd så nu ser hon mycket bättre ut och jag tror att jag på en kväll fick loss lika mycket päls som jag fått på hela våren. Hon har även vägrat att mysa i soffan med husse vilket hon alltid gör annars. Men så fort jag kom hem så satt vi i soffan och myste.
Det är ju kul att det är så tydligt att hon saknat mig men samtidigt inte så bra eftersom jag kommer att vara borta en hel del under sommaren och hösten pga kurser på annan ort.

Jag har ju varit usel på att uppdatera men det har heller inte hänt så mycket. Livet lunkar på som alltid och nu när hon är fullvuxen finns inte lika mycket att berätta om.

Så här såg Ragna ut innan jag åkte. 30% päls. Nu ser hon betydligt mycket slankare ut.

Sena recensioner

Som tidigare nämnts så fick jag ju lite grejer av Foderbilen.se som jag skulle recensera. Bloggen har ju varit rätt död ett tag nu men äntligen är sommaren här och med den fritid för bloggande. Här är grejerna som jag fick och vad jag tyckte. Värt och nämna är att jag inte har nån som helst skyldighet att vara snäll utan är helt ärlig.

 

1. Fästingborttagare 

Jag har precis en sådan här sedan tidigare och jag hade tyvärr användning av den förra sommaren när Ragna fick sin första och förhoppningsvis enda fästing. Den här modellen har en liten snara som man trär över fästingen, sedan vrider man åt och drar ut fästingen. Jag tycker att den här modellen är klart bättre än alla andra pincettliknande modeller som finns där man måste nypa i fästingen. När man nyper finns ju risken att fästingen spricker vilket ökar smittorisken rejält. Dessutom tror jag att sannolikheten att huvudet fastnar är betydligt mindre med denna och risken att man råkar göra illa djuret är obefintlig. Jag kan enbart varmt rekommendera den. Länk till hemsidan. De har förresten specialpris på den just nu.

2. Lektunnel
Ragna var inte så imponerad av denna tunnel i nylon. Hon har gått igenom den några gånger men är på det stora hela inte så imponerad. Jag har dock provat flera olika och ingen har dugt. Så hennes betyg är underkänt men jag tycker att det är en bra tunnel om man har ett djur som gillar sånt. Den är väldigt välgjord och tål garanterat en hel del slitage och är även tålig för väta. Dessutom har den kardborreband vid kanterna så man kan köpa flera och fästa ihop till en längre tunnel. Det enda dåliga är att den prasslar mycket och att den är i så skrikiga färger. Det finns ju ingen anledning till att alla djurleksaker alltid ska se ut som något från en cirkus.

 

3. Handsprit

Jag fick även Strandbodarnas handsprit för djurägare. Här finns ju inte så jättemycket att säga. För att vara handsprit luktade den helt ok och den har ett rimligt pris. Det står att den ska vara återfuktande men inget i innehållsförteckningen tyder på något sådant. Mest stör jag mig på att djurägare antas vilja ha handsprit. Min lilla älskling är inte oren på något sätt. De flesta husdjur är antagligen renare än människor, speciellt ur smittskyddssynpunkt.

Tyvärr hinner jag inte recensera allt ikväll eftersom jag ska åka iväg till Göteborg imorgon bitti men jag återkommer med resten av produkterna nästa vecka.

Hurra hurra för min lilla tös!

I tisdags fyllde Ragna 1 år!
Det är svårt att förstå att min stora tjej nånsin varit såhär liten!

Det händer inte mycket i bloggen nu. Min dator är trasig och då blir det helt enkelt inte lika kul att blogga. Dessutom är det väldigt mycket i skolan nu. Men jag ska försöka skärpa mig, fixa med datorn och om inte annat så om några veckor när skolan är slut kommer jag definitivt att vara tillbaks med bloggandet.

Glad påsk!

Önskar påskkaninen Ragna.

Att plocka grenar

Dagens höjdpunkt för Ragna var att jag på en cykeltur råkade passera ett nerhugget videträd. Självklart är man snabbt fram och knycker en gren. Det är rent löjligt vad besvärligt det blir att fixa kvistar när man bor i lägenhet. Jag har flera gånger kommit på mig själv med att spana efter folk som beskär sina fruktträd. Det finns väldigt få skogsdungar här ikring och att betala för några små snustorra pinnar från affären är ju inget alternativ, så man får ta sig ut på landet. Det blir ju inte lättare för mig som är nerflyttad norrlänning och har svårt med de många trädslag som finns här i Halland.

När kvistarna tryter får man fixa annat. Gnagträdet från Gnagarboden är en hit.

Jättekanin - Ett dåligt alternativ

Nu tänker jag skriva ett inlägg som jag hela tiden haft i bakhuvudet men inte vetat om jag velat skriva eller inte. Men Kiddos död avgör saken. Ni som är här ibland vet att hans syster dog för några månader sen, de var från samma uppfödare som Ragna och dessutom yngre än henne.

Skaffa inte en jättekanin. De är hur fina som helst på så många vis, men det är inte värt det när de dör som flugor. Innan jag köpte Ragna gjorde jag den sedvanliga påläsningen om rasen och tyckte att det lät som en kanonras. Det var först efter att jag haft Ragna några månader och efter att jag spenderat mycket tid på ett forum för jättekaniner som jag började läsa mellan raderna att det inte var en frisk ras. Att de är för stora för sitt eget bästa och att deras hjärta helt enkelt inte orkar med.
Det verkar inte som att någon riktigt vill röra vid ämnet och speciellt inte uppfödarna som enligt mig är extremt oansvariga. Både genom att avla på en sjuk ras och inte informera om hur det ligger till. När jag insåg att få jättekaniner ens passerar den ynkliga åldern på 3 år (att jämföra med en vanlig kanin som kan bli kring 9-13 år om den är frisk) var det en riktig käftsmäll. Jag kände mig lurad och bedragen. Jag bryr mig ju egentligen inte om ras utan ville ju bara prova något nytt. Hade jag vetat hur det låg till hade jag aldrig ens övervägt en jättekanin.
Det gör så ont i hjärtat när jag ser på min lilla ängel och vet att hon inte kommer att stanna länge. Att många av de planer jag hade när jag skaffade henne aldrig kommer att inträffa.

Lagstiftning från medeltiden

Jag har aldrig kollat upp vilka måttkrav som gällt för jättekaniner eftersom det av naturliga skäl varit ganska överflödigt. Jag blev inte lite förvånad när jag skulle kolla några detaljer i lagen och råkade se att måttkravet är 0,9 kvm! Jag blev genast tvungen att mäta Ragna och när hon ligger avslappnat utsträckt är hon ca 0,75 meter. Jag har alltid tyckt att måttkraven för alla djurslag är under all kritik och i många fall rent djurplågeri men detta var ju absurt. I denna lilla låda ska ju även mat, vatten och en bolåda rymmas, plus lyxen att inte behöva ligga i sin egen avföring. En ganska omöjlig ekvation och då ska vi inte ens prata om kraven på att de ska kunna utföra sina naturliga beteenden. Det är konstigt att när den övriga lagstiftningen är så pass detaljerad och bra så är måttkraven fortfarande kvar i medeltiden. Tyvärr är det ju dessutom många som inte förstår att detta är den minimala gränsen för vad som är tillåtet och istället använder det som en rekommendation, två helt olika saker. Jag vill inte ens spekulera i hur min älskade Ragna hade mått om hon bott under dessa förhållanden. Som svensk och djurälskare skäms jag över att det ser ut så här idag i vårt annars så moderna land.

Har ni inte koll på lagen så passar jag på att länka till den. För att förenkla så kan jag informera att lagarna gällande kanin finns på sidorna 18 - 20 och måttkraven på sida 40.

En frispringande kanin är en nöjd kanin.

Blandade bilder

Här är lite blandade bilder tagna den senaste veckan.

På kvällarna när Ragna blir som mest hyperaktiv brukar jag stänga ut henne på balkongen en stund, det tycker hon är superskoj och jag får en lugn stund. När hon är nöjd krafsar hon på dörren så släpper jag in henne igen. På sommaren står dörren alltid öppen men än så länge är det lite för kallt.

Härom dagen kom min bamsebeställning från Gnagarboden. Här undersöks några av grejerna och Ragna var mycket nöjd.

Men självfallet var ju kartongen de kom i mest spännande... Egentligen är det extremt onödigt att lägga pengar på kaninleksaker eftersom de som är gratis oftast uppskattas mest.

Ragna har ett schema över var hon ligger under dagen. Före och efter middag är det kökströskeln som gäller. Där kan man hålla utkick efter något ätbart och hålla koll på husse och matte som är mycket i rörelse kring den tiden.

På kvällen är detta bästa platsen för då har man koll på husse och matte som sitter bredvid och ser på tv. Det är mellan stolen och väggen som gäller. Om inte stolen står där duger det inte som liggplats.

Så här mycket päls får man loss från Ragna på ca 5 min. Jag har börjat samla pälsen jag kammar loss och ska tova en liten kanin av den när jag har tillräckligt mycket, bara för att jag kan...

Min syn på aggressivitet hos kaniner

Jag har läst många forumstrådar senaste tiden om folk som har problem med aggressiva kaniner. Jag har en del erfarenhet på det området och såklart många åsikter så jag känner att det är dags för ett inlägg på ämnet.

Avlivning kommer alltid upp som en lösning på problemet. Det är ett enkelt sätt att göra sig av med ett problem och skylla allt på kaninen istället för att se på de verkliga problemen. Visst finns det kaniner med hjärnfel som inte går att göra något åt, men det är så sällsynt att det i stort sett kan bortses från, även om det är en flitigt använd ursäkt.
Kastrering tenderar vara det andra förslaget som dyker upp. Det är sällan en dålig idé eftersom det minskar risken för livmodercancer som många kaniner dör av. Dessutom är en hög sexualdrift och skendräktighet ofta stressande och negativt för kaninens psyke och hälsa. Det finns dock stora risker med ingreppet (speciellt på honor) som inte ska ses som nån mirakelkur för aggressivitet. Antagligen har kaninen dessutom god orsak att vara förbannad. De flesta bor ju trotts allt i en trång bur, har inte mycket att göra och ska bäras hit och dit för sin ägares nöjes skull. Om det handlar om en lösgående innekanin skulle jag ändå föreslå kastrering. Den kaninen har sannolikt ett hyfsat bra liv med stimulans och möjlighet att röra på sig och problemet är antagligen hormonrelaterat. Men i de allra flesta fall handlar det om burkaniner.

Innan Ragna har jag haft tre kaniner, alla satt i bur (åtminstone största delen av deras liv) och samtliga har visat aggressivitet av olika skäl när jag fick dem.
I dessa sammanhang pratas det ofta om att "tämja" kaninen. Enligt mig är man redan där helt fel ute. Men det beror ju på varför man har kanin. Jag har sett många kaniner som överhanterats av (oftast men inte alltid) barn som är jätteförtjusta i sina fluffiga gosedjur. Kaninen lär sig att acceptera sitt öde, den ger upp, ger efter och är så tam som en kanin kan bli men saknar helt vilja och personlighet.
Själv vill jag ha en relation med min kanin, den ska vilja vara med mig och den ska få uttrycka sin personlighet. Då handlar det inte om att tämja utan om att vinna tillit och göra sig förtjänt av tillgivenheten.
Så det jag har gjort med mina aggressiva kaniner är helt enkelt att ge dem mycket personligt utrymme. Inte burit och bråkat i onödan (även om det såklart aldrig går att undvika helt). Sedan gett dem tid, både genom att vara med dem passivt, dvs bara vara vid buren och prata med dem eller på ett avslappnat och försiktigt vis försökt interagera. Men också i form av veckor, månader och i värsta fall år. Det har fungerat för mig. Jag vet att ytterst få skulle vänta ett år på att kaninen skulle börja lita på dem men samtidigt så är det ett liv vi pratar om. Kaninen har inga skyldigheter mot dig men du har många skyldigheter mot den. Kaninens välmående är ditt ansvar. Den finns inte till för din skull utan för sin egen skull, sen är det upp till dig att göra dig förtjänt av den tillgivenhet vi alla vill ha av vår kanin. Och även att ge den de rätta förutsättningarna genom att inte sätta den i en liten bur utan något att göra. Tid, respekt och sysselsättning tar dig alltså väldigt långt.


Jag kan ju berätta om två av mina kaniner. Min förra kanin Tequila köpte jag när hon var ett år gammal. När jag hämtade henne var hon helt lugn så jag visste inte vad som väntade mig. Antagligen var hon i chocktillstånd just då eftersom hon hade slussats runt en del. Hon var den enda i kullen som aldrig blev såld och en släkting till "uppfödaren" hade ofrivilligt fått ta hand om henne. När jag fick henne var hon extremt undernärd och jag skulle gissa att hon bara fått mat ibland när någon kom ihåg det.
Efter ett par dagar när hon bott in sig började aggressiviteten komma fram. Hon attackerade helt besinningslöst och bara att jag öppnade buren var en anledning att bita och bita. Så jag blev biten ca 15 gånger per dag i många månader. Jag var ju tvungen att ta ut och ställa in mat och vatten två gånger per dag. Utöver det lät jag henne vara och satt bara utanför buren ibland. Med tiden blev hon rundare, lugnare och började inse att jag nog inte var en sån elaking iaf. Det tog ett år innan hon litade på mig tillräckligt för att frivilligt gå med på att bli hanterad och efter det blev hon bara mer och mer tillgiven.
Jag hade henne i 6 år och hon var den finaste och snällaste kanin jag haft. De sista 1,5 åren i sitt liv fick hon vara innekanin vilket hon älskade och njöt av till fullo. Aldrig en enda gång övervägde jag avlivning och jag är så glad att jag fick möjlighet att ge henne ett bra liv.

En glad och lycklig Tequila

Men självfallet så fungerar det olika på alla kaniner. Jag skaffade senare en kompis till Tequila. Hon och nya kompisen Mymlan fungerade bra ihop men det gjorde dessvärre inte jag och Mymlan. Om jag försökte röra henne morrade hon och gjorde utfall med klorna. Men hon bet mig väldigt sällan. Hon hade helt enkelt en hög integritet som hon inte lät inkräktas på och visade det tydligt men ändå med en viss hänsyn. Så länge jag höll händerna borta från henne så var hon däremot glad och trevlig och kom fram och hälsade när jag kom till buren. Hon var alltså inte asocial utan tyckte helt enkelt inte om att bli klappad eller hanterad. Hon var en typisk kanin som skulle avlivats om hon hamnat hos någon som endast ville ha en goskanin.

Jag lyckades aldrig ändra hennes beteende eller övertyga henne om att jag var en bra kompis men vi visade varandra respekt och det fungerade oftast rätt bra. Antagligen hade hon blivit trevligare om hon kastrerats och lyckligare om hon fick bo i tex en stallbox med mycket utrymme och få människor men hon dog när hon bara var två år.

Mymlan - Här liten och söt, senare stor och arg.

Så sammanfattningsvis så snör jag ihop säcken genom att säga: Om du vill ha en trevlig och lycklig kanin, låt den leva på sina egna villkor och ge den tid att välja dig.
Respektera kaninens personliga utrymme och undvik onödiga tvång. Ge den sysselsättning.

Jag vet att inte alla kommer att hålla med mig. Speciellt de med många kaniner har en tendens att (hur välmenande och snälla de än må vara) se saker ur ett mer praktiskt perspektiv. Och det finns säkert andra vägar som också fungerar. Men nu har jag iaf presenterat mitt sätt och det har fungerat väldigt bra för mig och mina kaniner. Jag känner även att jag vill påpeka att jag bara har haft honor, kanske fungerar det här synsättet inte lika bra på hanar.
Ni får gärna komma med synpunkter.

Energiknippe

Här i Halmstad har våren äntligen börjat komma på allvar och det märks både ute och inne. Ragna har under vintern blivit allt mindre aktiv och middagsluren bara blivit längre. Jag har med lite sorg konstaterat att hon ju inte är nån liten kaninpalt längre och helt enkelt blivit vuxen. Men ack så fel man kan ha. För den senaste månaden har hon med det ökade ljuset fått tillbaks all den energin som saknats under vintern och som annars varit så typisk för henne. Så nu är det full rulle och galopp mellan rummen igen. Jätte kul!
Idag blev det promenaddags igen. Vi har haft dåligt samvete att vi inte tagit ut henne på länge men det har varit gräsligt blåsigt hela våren, senast vi försökte trodde vi nästan att hon skulle blåsa bort. Öronen utgör ett imponerande vindfång.

Som synes är hon en riktig pälsboll nu. Hon har hårat av sig något hemsk sen i julas men bara för att lägga en supertjock vinterpäls (varför kan man ju undra) som nu äntligen börjat lossna. Så här är allt täckt med vit päls och ingen borste i världen hjälper. Men hon är iaf gosigare än nånsin att mysa med. Jag har aldrig haft en kanin med så lång och tjock päls.

Fröken social

I helgen hade vi filmkväll med ett gäng kompisar här hemma. Vi var 10 personer som klämt ihop oss i vardagsrummet.
Det är så himla kul att se på Ragna när vi har folk på besök. Hon blir alltid lite misstänksam i början men efter max en timme inser hon att det ju är jättekul och springer runt och hälsar på och undersöker alla som är där. Hon var hyperaktiv hela långa kvällen och när hon inte blev klappad av någon sprang hon runt och busade, grävde eller tuggade på äppelkvistarna som en snäll kompis tagit med. Nästa morgon var hon fortfarande uppe i varv och väckte oss tidigt med ett intensivt krafsande på köksdörren för att meddela att hon ville ut och busa mer.

Jag är så glad att jag har en sån härlig social kanin. Min förra innekanin Tequila tolererade besökare till en viss grad men blev snabbt stressad när de blev för många eller för närgångna.

Den här gamla, suddiga men väldigt talande bilden är från en tjejkväll för några månader sen. Petra åt ett äpple och blev plötsligt Ragnas bästa kompis =)

Fortfarande här

Nej jag har inte gett upp med bloggen. Men jag var jätteförkyld under en lång period och det har varit mycket i skolan så bloggen har tyvärr fått lida. Det har inte hänt så mycket spännande för Ragna heller. Vi väntar mest på att vädret ska bli bättre så man gå ut och promenera lite oftare. Sist vi var ute höll stackars Ragna på att blåsa bort.

Det enda nya som har hänt är att jag kommit med i Foderbilens testpanel vilket var väldigt roligt. Så jag kommer att få prova olika produkter och sedan skriva vad jag tyckte i bloggen. Jag vet inte än vilka produkter det blir, mer om det längre fram. Det ska bli kul iaf att få prova lite nytt och det är bra att ha något att skriva om när bloggarinspirationen tryter.

Mysa med matte i soffan är det bästa som finns.

9 månader

Imorgon fyller Ragna 9 månader. Tänk vad tiden går fort.

Det som förvånat mig mest är att trotts att hon börjar vara så pass gammal nu så verkar pälsen fortfarande utvecklas. Fläckarna verkar aldrig riktigt bestämma hur de ska se ut och håren blir fortfarande grövre.

Klättra i husses stökiga tyghylla är jättekul!

Sträcka på benen

Ragnas mage har bättre behåring nu så hon fick äntligen komma ut på den efterlängtade promenaden härom dagen. Hon blev skrämd av en hund så det blev tyvärr ingen lång promenad men vi hann iaf filma lite.



FURminator

Köpte nyligen den så omtalade FURminatorn och den levde verkligen upp till mina förväntningar! Ragna började fälla hemskt mycket efter umeåresan och det känns som hela lägenheten är täckt med kaninhår. När jag sedan använde furminatorn fick jag på ca 10 min loss en hög med hår stor som en halv Ragna. Fördelen är också att trotts att den ser vass ut så kan man ta i utan att det ens skapar obehag. Ragna verkar tycka att det är trevligt. Så den är både väldigt effektiv och skonsam. Dock så tycker jag inte att den kan ersätta en vanlig karda utan är ett bra komplement när djuret fäller som mest. Kardan fångar ju upp håret medan furminatorn bara drar lös håret med pälsmoln som bieffekt, så den dagliga pälsskötseln utförs fortfarande med karda.
I affärerna är furminatorn jättedyr så ska man köpa en så rekommenderar jag Tradera, där säljs nya för ungefär en hundring.

Furminatorn och en billig karda från Granngården, den perfekta kombinationen.

Ragna loves Rolfy

Ragna har en pojkvän. Han heter Rolfy och är en gammal ful dammsugare (modellen heter faktiskt så). Han får mycket uppmärksamhet och daglig putsning. Tur för dom att vi är så lata i den här bostaden och aldrig orkar ställa undan honom.

Bamseflickan

Innan jul skulle jag och sambon ta några parbilder att ge till släktingar i julklapp. Och självklart blev vi ju tvungna att ta en bild med hela familjen. Det var nog inte föränn jag såg den här bilden som jag insåg hur otroligt stor Ragna faktiskt är, så jag tänkte att det kunde vara kul att lägga upp den. Bättre sent än aldrig.



Just nu är jag lite extra mammig och överbeskyddande efter det jätte tråkiga beskedet igår. Nova som kommer från samma uppfödare som Ragna dog igår bara 5 månader gammal och jag tycker verkligen synd om hennes stackars matte. Jag vill inte ens tänka på hur dåligt jag skulle må om Ragna dog. Kaniner kan vara så tuffa och samtidigt så sköra.

Glupsk

Här är det såklart förkylningstider och både jag och sambon är tröga och får inte mycket gjort. Ragna däremot är en riktig liten dampflicka och har så mycket överskottsenergi att hon inte vet vad hon ska göra av den. Orsaken är att hon av någon anledning fällt pälsen på magen som växte ut efter operationen. Ny päls är på väg men hon kan ju inte springa i snön med bar mage. Så nu har hon inte fått komma ut i koppel sedan mitten av december (innan Umeåresan) och är extremt understimulerad. Hon är dessutom väldigt svår att sysselsätta eftersom hon nästan uteslutande sysselsätter sig med saker hon anser ätbara. Så det måste vara något som inte gör henne tjock, inte är giftigt och inte slukas på 5 sekunder. Någon som har ett tips?

Får hon själv välja äter hon helst: Tapet, kartong, husses rislampa, mattes ikeakista av bananfibrer (det är nästan inget kvar), mattes jättedyra studentlitteratur, godispapper, allt annat gjort av papper, etc.
Eftersom hon når över många bordskanter så är alltid något av detta tillgängligt.

Även om hon är lite besvärlig ibland så tycker jag för det mesta bara att det är kul att hon är så pigg och aktiv och springer runt och gör glädjeskutt. Med en underbart söt liten solstråle springande runt fötterna är det svårt att inte vara på bra humör.

Korta visiter på balkongen är en av favoriterna.

Umeåresan

Så var vi tillbaks. Rättare sagt så var jag tillbaks för en vecka sedan men har inte haft tid att blogga.

Ragnas långa resa upp till Umeå blev lite mer dramatisk än vi hoppats på. Tåget var 6 timmar försenat och tåget gick pga detta bara till Vännäs (ca 3 mil från Umeå). När sambon klev av där med Ragna var det 28 grader kallt, tågstationen var låst och anslutningsbussen lyste med sin frånvaro. Det slutade med att han fick ställa sig inne på Ica och ringa hämtning för att stackars Ragna inte skulle bli sjuk.
Själv satt jag i Umeå och väntade och kände mig som den sämsta djurägaren någonsin med förväntningarna att Ragna skulle komma fram både chockad, med en begynnande förkylning och med förstoppning eftersom hon hållt sig hela det dygn det tagit att komma upp. Men Ragna förvånade som vanligt med att vara en riktig tuffing och när hon äntligen kom fram till lägenheten så var hon frisk, verkade helt oberörd och började genast undersöka sin nya bostad.
Tanken var ju att hon skulle bo hos en vän till oss men det gick inte som tänkt, så jag fick böna och be och tillslut gick min snälla mamma motvilligt med på att hon fick bo hos henne. Det var nog i slutändan en bättre lösning eftersom jag kunde ta hand om henne själv istället för att lämna bort henne.
Hemresan gick som tur var smidigare och förseningarna var inte så kraftiga. Det märktes tydligt att Ragna var glad att komma hem igen.