Veterinären

Idag var jag och Ragna på vår första vaccinering. Jag har aldrig vaccinerat en kanin förut eftersom det inte finnas några sådana sjukdomar i Umeå. Men här i Halmstad kryllar det av vildkaniner och då finns risk för både kaninpest och gulsot. Vi var på Halmstad djurklinik där vi fick ett fantastiskt bra bemötande.
Jag hade väntat mig allmän kaos och panik men Ragna var jättelugn och väldigt duktig. Största delen av bussresan var hon dock paralyserad men såfort vi kom hem så tycks hon ha glömt allt det läskiga. Lite mutor i form av knäckebröd höjde humöret ännu mer.

Nu åker jag bort i två veckor och jag vill inte ens tänka på hur mycket jag kommer att gå miste om. Hon kommer att ha växt jätte mycket tills jag är tillbaks. I värsta fall känner hon inte ens igen mig...

Den outhärdliga hettan

Ragna har lidit varje dag sen hon kom till oss. Värmen vägrar att ge med sig ens på nätterna.



Som ägare till en liten kaninunge börjar man automatiskt att bete sig som en hönsmamma. Och man får verkligen lägga band på sig själv när man hittar sin lilla sötnos i detta skick. Då och då måste man gå och peta på henne för att försäkra sig att hon inte dött.
Man bör egentligen inte utsätta kaniner för drag men tillslut ställde vi in en fläkt i köket eftersom vi var rädda att hon skulle få värmeslag (mycket allvarligt för kaniner). Och hon vek inte från sin nya väns sida på flera dagar, utom när hon skulle äta och gå på toaletten. Den har till och med fått avnjuta regelbunden putsning.



Nu har hon däremot börjat uppföra sig så pass att hon får vara lös. Så numera spenderas den mesta tiden på balkongen, där hon fördriver tiden med att förstöra mina nya mattor. Uppföra sig är alltså ett relativt ord när man pratar om denna morska lilla fröken.

En dag i Ragnas liv

Ett litet axplock från gårdagens upptåg. Bilderna är än så länge av varierande kvalitée eftersom hon fortfarande är lite skygg ibland och svår att fota.

Äta måste man för att bli stor. Ragna tycks dock inte förstå att hon redan är ganska stor och har en lite speciell ätställning som jag misstänker sitter kvar sen hon faktiskt var liten på riktigt.



Ragna vill hjälpa husse som sänker ner höhäcken. Vi trodde att hon skulle vara större.



Äta jordgubbe är supermumsigt. Dessutom har den en bladrosett som gör att den kan kastas runt vilket är jätte skoj.

Att kasta runt en halmboll är också skoj!


Vi spelade Alfapet på golvet i köket för att göra henne sällskap men stormen Ragna kom snabbt och ödela vårt spel.


Efter en dag fylld med upptåg kommer den lååånga sömnen.

Lite om att äga kanin

Så hur är kaniner då att ha som husdjur?
Jag skulle vilja påstå att kaniner generellt sett delar många karaktärsdrag med katter. De har stort behov av umgänge men på deras villkor. De tycker ofta att det är kul att på lagom avstånd följa dig för att se vad du gör. Men de allra flesta kaniner tycker inte särskilt mycket om att bli hållna och gosade med, utan vill själv komma fram och bli klappad en stund när de känner för det. När de är nöjda skuttar de iväg igen till sin favoritplats och vill då helst bli lämnade ifred. Man måste alltså förtjäna deras tillgivenhet, vilket många kattägare känner igen. Tvingar man fram det genom överhantering blir kaninen ibland viljelös och ganska karaktärslös.
Det är dessa personlighetsdrag som gör att kaniner är direkt olämpliga för mindre barn och enligt mig inte ska hållas i bur. Men mer om det någon annan gång.

Så varför ska man då skaffa en kanin när det finns så många andra djur att välja på? Jag tänkte försöka mig på en lista med för- och nackdelar som tar upp så mycket som möjligt. Ni får gärna komma med fler förslag.


Fördelar

Det går helt enkelt inte att bortse från det faktum att de är extremt söta.

De tar upp relativt lite av din tid i jämförelse med tex en hund. Hur mycket tid man lägger är såklart upp till var och en och beror också på vilken ras man väljer. En angora tex kräver väldigt mycket pälsvård.

De är lättaktiverade. Du kan lämna din kanin ensam under dagen utan att ha dåligt samvete om du lämnar något den kan pyssla med. Kvistar att gnaga på, en kartong eller en boll är oftast uppskattade sysselsättningar men det finns hur mycket som helst och bara fantasin sätter gränserna.

De är lättskötta. Att skaffa tex hund eller häst kräver mycket påläsning och en hel del kunskap. Då är en kanin ett lite mer okomplicerat val av husdjur. Men självklart är det väldigt viktigt även med kaniner att besitta tillräckliga kunskaper för att den ska må bra.

Det finns mängder med raser i olika färger, storlekar och pälskvalitéer.

Det är ett relativt billigt både att införskaffa och äga en kanin. De äter lite och billigt foder. Känner du en bonde så får du höet för nästan ingenting.

De kräver inte särskilt mycket utrustning. Det dyraste är buren som ju inte är ett nödvändigt köp.

Om man jämför med de större sällskapsdjuren är ovanligt att de skadar sig eller blir sjuka. Att jämföra med tex en hundägare som kan förvänta sig stora veterinärkostnader under dess livstid.

De lever länge. Varför ha en hamster som lever i två år när du kan ha en mycket charmigare kompis som lever i 10 år eller kanske till och med mer?

Om man är intresserad av sådant så finns det ett rikt föreningsliv med utställningar, träffar och kaninhoppning. Tyvärr är dock medelåldern generellt sett väldigt låg i dessa sammanhang.

De är mer läraktiga än vad många tror och lär sig snabbt vad som är tillåtet och vad som är förbjudet. Många kaniner kommer när man ropar deras namn. Det går även att lära dem lite mer avancerade saker med hjälp av tex klickerträning.


Nackdelar

Att ha kanin är skräpigt. Deras basföda är hö så det är tyvärr oundvikligt. Och även om de allra flesta kaniner är duktiga på att gå på lådan får man ändå räkna med lite bajskulor här och där. Man kan dock minimera nedskräpningen på många sätt. Tex genom strategisk placering av höhäck och toalettlåda och genom att välja ett bra strö. Själv använder jag pellets som är nästan 100% skräpfria medan det klassiska spånet antagligen är den värsta nedskräparen. Sedan fäller de en del päls som man kan räkna med att hitta på kläder, i maten, etc. Personligen tycker jag dock att hund och katt är värre på den punkten. De fäller oftast mer och deras hår har en större tendens att fastna på allt i sin väg medan kaninhår mest hamnar på golvet. Är du pedant och vill du ha rent i ditt hem är antagligen det enda alternativet att skaffa en fisk.

Har du kanin får du räkna med en viss materialskada. Saker som ofta kan få sig en törn är kläder, golvlister, sladdar, mattor och möbelben. Hur mycket skador man får beror på flera faktorer. Hur väl man kaninanpassat sitt hem, hur väl man uppfostrar kaninen och framförallt såklart vilken personlighet kaninen har. Jag skulle dock vilja påstå att kaniner generellt sett inte är värre än andra husdjur. Är du väldigt rädd om dina saker får du helt enkelt nöja dig med den där guldfisken.

Hur snäll och rar kaninen än är kan du vänta dig mindre skador även på dig själv. Kaninklor är vassa även när de är väl skötta. Är kaninen dessutom sprattlig så blir du snabbt randig på armarna. Kaniner är däremot ganska obenägna att bitas i jämförelse med tex katter och gnagare och är ofta duktiga på att markera om de är väldigt missnöjda utan att bitas.

Kaniner blir som sagt ganska sällan sjuka. Blir de sjuka finns dessvärre sällan bra hjälp att få. Kaninsjukdomar är dåligt undersökta och veterinärerna är ofta okunniga. Om din kanin blir sjuk försök hitta en som är specialiserad på smådjur. Det kan också vara en god idé att prata med en erfaren uppfödare eftersom de ofta är duktiga på att känna igen symptom.

De lever som sagt länge. I vissa människors ögon är detta en dålig egenskap. De lever trotts allt lika länge som en hund och tycker man att det är ett för stort ansvar bör man välja ett annat husdjur.

Det finns många fördomar om kaniner och man får vara beredd att ta en del dumma kommentarer. Se det som ett tillfälle att lära personen något.

Det kan bli problematiskt när man ska resa bort. Kaniner är svåra att ta med och det finns väldigt få djurpensionat som tar emot kaniner. Har man tur finns det någon uppfödare i närheten som driver småskalig pensionatverksamhet. Annars får man förlita sig helt till släkt och vänner.

Ragna - en blivande jätte

Ragna heter egentligen Brantas Daphne och är en tysk jättescheck. Jag köpte henne av Christina på Brantas gård. En av de relativt få uppfödarna av rasen i Sverige.
Jag fick hem Ragna för bara två dagar sedan och hon visar redan prov på en personlighet stor nog att matcha hennes blivande storlek. Hon är fräck, kaxig och väldigt nyfiken. Hon är även mycket missnöjd med att endast få vistas i köket men annars skulle vi aldrig få tag i henne. Men tillgivenheten kommer garanterat snart och då är hela lägenheten hennes, utom datorrummet som innehåller kilovis med kablar.
Hittills har hon klarat av inomhuslivet galant och är mycket rumsren och bara en sladd har fått sig en liten törn, men den funkar fortfarande så det räknas inte...
Idag blev Ragna nio veckor gammal och är nu ungefär lika stor som en normal dvärgvädur , fast såklart inte lika rund. Det ska bli spännande att se hur stor hon blir. En godkänd jättescheck ska väga minst 6 kg.

Jag och mina kaniner

Jag heter Sofia och är i skrivande stund 23 år gammal. Jag är född och uppvuxen utanför Umeå men bor sedan ett år tillbaka i Halmstad där jag läser till naturvårdsbiolog. Jag bor i en 3:a tillsammans med min sambo Johan.

Jag har alltid haft ett starkt djurintresse men det ökade kraftigt under gymnasiet då jag läste Djurvård på Forslundagymnasiet i Umeå.
Min första kanin gnällde jag till mig av en motvillig mamma när jag var 13 år. Sedan dess har jag haft kaniner nästan oavbrutet i 10 år och har just införskaffat min fjärde. Hittills har vi båda endast haft dvärgvädurar men nu kände vi att det var dags att prova något nytt.

Min första inomhuskanin var min senaste kanin Tequila som dog för ca ett år sedan. Hon började sitt liv i utebur men när jag och pojkvännen flyttade ihop fick hon följa med. Hon anpassade sig snabbt till lägenhetslivet och min relation till Tequila och min syn på kaniner tog ett stort steg.

Jag har aldrig ställt ut, avlat eller hållit på med kaninhoppning eftersom det aldrig intresserat mig. För mig är mina kaniner inte en hobby utan mina små vänner som gör livet gladare. Därför har jag heller aldrig haft många åt gången utan som högst två stycken samtidigt.

Min sambo Johan har också han ett stort kaninintresse och har haft ett flertal kaniner. Han har även hållit på med kaninhoppning och tagit en kull.

Tequila kommer alltid ha en plats i våra hjärtan.

Välkomna!

Välkomna till den nya bloggen!
Många tycker säkerligen att det är fånigt att tillägna en hel blogg till en kanin. Men det är just därför den här bloggen skapats. För att ändra synen på kaniner. Att det skulle vara ett djur för barn, att de är tråkiga och saknar personlighet och att de ska leva sina liv i en bur. De tre största och vanligaste missförstånden enligt mig. Missförstånd som leder till att mängder av kaniner avlivas, släpps ut i naturen eller än värre, glöms bort och sakta tynar bort i en liten, liten bur på någons bakgård.
Min förhoppning är att någon ska ramla in på den här bloggen och genom Ragna få upp ögonen för vilka fina sällskapsdjur kaniner är och att de överväger att hoppa över inköpet av bur.