FURminator

Köpte nyligen den så omtalade FURminatorn och den levde verkligen upp till mina förväntningar! Ragna började fälla hemskt mycket efter umeåresan och det känns som hela lägenheten är täckt med kaninhår. När jag sedan använde furminatorn fick jag på ca 10 min loss en hög med hår stor som en halv Ragna. Fördelen är också att trotts att den ser vass ut så kan man ta i utan att det ens skapar obehag. Ragna verkar tycka att det är trevligt. Så den är både väldigt effektiv och skonsam. Dock så tycker jag inte att den kan ersätta en vanlig karda utan är ett bra komplement när djuret fäller som mest. Kardan fångar ju upp håret medan furminatorn bara drar lös håret med pälsmoln som bieffekt, så den dagliga pälsskötseln utförs fortfarande med karda.
I affärerna är furminatorn jättedyr så ska man köpa en så rekommenderar jag Tradera, där säljs nya för ungefär en hundring.

Furminatorn och en billig karda från Granngården, den perfekta kombinationen.

Ragna loves Rolfy

Ragna har en pojkvän. Han heter Rolfy och är en gammal ful dammsugare (modellen heter faktiskt så). Han får mycket uppmärksamhet och daglig putsning. Tur för dom att vi är så lata i den här bostaden och aldrig orkar ställa undan honom.

Bamseflickan

Innan jul skulle jag och sambon ta några parbilder att ge till släktingar i julklapp. Och självklart blev vi ju tvungna att ta en bild med hela familjen. Det var nog inte föränn jag såg den här bilden som jag insåg hur otroligt stor Ragna faktiskt är, så jag tänkte att det kunde vara kul att lägga upp den. Bättre sent än aldrig.



Just nu är jag lite extra mammig och överbeskyddande efter det jätte tråkiga beskedet igår. Nova som kommer från samma uppfödare som Ragna dog igår bara 5 månader gammal och jag tycker verkligen synd om hennes stackars matte. Jag vill inte ens tänka på hur dåligt jag skulle må om Ragna dog. Kaniner kan vara så tuffa och samtidigt så sköra.

Glupsk

Här är det såklart förkylningstider och både jag och sambon är tröga och får inte mycket gjort. Ragna däremot är en riktig liten dampflicka och har så mycket överskottsenergi att hon inte vet vad hon ska göra av den. Orsaken är att hon av någon anledning fällt pälsen på magen som växte ut efter operationen. Ny päls är på väg men hon kan ju inte springa i snön med bar mage. Så nu har hon inte fått komma ut i koppel sedan mitten av december (innan Umeåresan) och är extremt understimulerad. Hon är dessutom väldigt svår att sysselsätta eftersom hon nästan uteslutande sysselsätter sig med saker hon anser ätbara. Så det måste vara något som inte gör henne tjock, inte är giftigt och inte slukas på 5 sekunder. Någon som har ett tips?

Får hon själv välja äter hon helst: Tapet, kartong, husses rislampa, mattes ikeakista av bananfibrer (det är nästan inget kvar), mattes jättedyra studentlitteratur, godispapper, allt annat gjort av papper, etc.
Eftersom hon når över många bordskanter så är alltid något av detta tillgängligt.

Även om hon är lite besvärlig ibland så tycker jag för det mesta bara att det är kul att hon är så pigg och aktiv och springer runt och gör glädjeskutt. Med en underbart söt liten solstråle springande runt fötterna är det svårt att inte vara på bra humör.

Korta visiter på balkongen är en av favoriterna.

Umeåresan

Så var vi tillbaks. Rättare sagt så var jag tillbaks för en vecka sedan men har inte haft tid att blogga.

Ragnas långa resa upp till Umeå blev lite mer dramatisk än vi hoppats på. Tåget var 6 timmar försenat och tåget gick pga detta bara till Vännäs (ca 3 mil från Umeå). När sambon klev av där med Ragna var det 28 grader kallt, tågstationen var låst och anslutningsbussen lyste med sin frånvaro. Det slutade med att han fick ställa sig inne på Ica och ringa hämtning för att stackars Ragna inte skulle bli sjuk.
Själv satt jag i Umeå och väntade och kände mig som den sämsta djurägaren någonsin med förväntningarna att Ragna skulle komma fram både chockad, med en begynnande förkylning och med förstoppning eftersom hon hållt sig hela det dygn det tagit att komma upp. Men Ragna förvånade som vanligt med att vara en riktig tuffing och när hon äntligen kom fram till lägenheten så var hon frisk, verkade helt oberörd och började genast undersöka sin nya bostad.
Tanken var ju att hon skulle bo hos en vän till oss men det gick inte som tänkt, så jag fick böna och be och tillslut gick min snälla mamma motvilligt med på att hon fick bo hos henne. Det var nog i slutändan en bättre lösning eftersom jag kunde ta hand om henne själv istället för att lämna bort henne.
Hemresan gick som tur var smidigare och förseningarna var inte så kraftiga. Det märktes tydligt att Ragna var glad att komma hem igen.

Julresa

Nu bär det av hem till Umeå över julen så nu kommer inläggen att vara lite glesa.
Det kommer dock att hända en hel del intressant för Ragna eftersom hon ska följa med. Vi har tyvärr ingen här i Halmstad som kan se efter henne så därför är enda alternativet att ta med henne.
Min sambo som stannar i Halmstad i några dagar till tar henne på tåget. Ragna är välbekant med sin transportbur vid det här laget och trivs bra i den så trotts dom dryga hundra milen tror jag att det kommer att gå jättebra. Sambon håller på att sy ett fodral till transportburen så hon inte blir för kall av att vara ute och att vara på det dragiga tåget. Väl i Umeå kommer hon att bo hos en vän som haft många kaniner tidigare.

Nu måste jag åka till tåget men önskar alla läsare en god jul =)

Ragnas kost

Jag fick en fråga av Kaninfamiljen om hur det går med Ragnas kost och kom på att det nog var hög tid att uppdatera på det ämnet.
Tanken var ju att hon skulle gå över till en kost på endast grönsaker. Men som alltid när det gäller foderbyte så bytte vi så klart stegvis. När vi var nere på 1 dl pellets per dag blev hon helt bra i magen, så då såg vi ingen anledning att helt utesluta pellets från dieten. Det känns skönt att veta att hon får i sig alla näringsämnen som kanske inte alltid finns i grönsaker.
Speciellt eftersom Ragna är väldigt petig och faktiskt inte äter så många olika grönsaker. Jag har provat nästan alla (kaninsäkra) grönsaker som går att få tag på och av dessa är det endast morötter som duger. Vissa groddar uppskattas också men det orkar jag faktiskt inte tillhandahålla dagligen utan blir då och då. Frukt är så klart populärt (speciellt banan) men är ju inget man vill ge i för stora mängder.
Så hennes dagliga kost består nu huvudsakligen av morötter, äpplen och 1 dl pellets från Svenskt foder.

I allmänhet när en kanin har problem med magen rekommenderas att man sätter den på en ren hödiet. Men en jättekanin har för stort näringsbehov för att det ska vara tillräckligt. Faktum är att när vi började byta hennes diet var vi lite försiktiga med mängden grönsaker eftersom vi inte ville chocka hennes mage. Konsekvensen blev att hon för första gången i sitt liv tappade i vikt trotts att hon fick mer foder än en "normal" kanin. Men vi lärde oss snabbt av misstaget och nu får hon ungefär ett halvt kilo grönsaker per dag. Hennes vikt låg vid dagens vägning på 5,6 kg (och ökar fortfarande). Hon skulle antagligen ligga på 6 kg nu om hon inte blivit av med sina reproduktionsorgan som vägde förvånansvärt mycket.

Det enda problemet som kastreringen medfört är Ragnas plötsliga fanatism kring mat. Att kastrerade djur ofta blir tjocka är ju ingen nyhet, men jag har alltid trott att det berott på ändringar i ämnesomsättningen. Så är kanske också fallet men för Ragna har det inneburit en enorm ökning i aptit. Hon jagar oss hela dagarna i hopp att vi ska mata henne och hon har börjat dammsuga mattorna efter smulor precis som en hund. Det är både enerverande och lite hjärtskärande att ständigt ha en liten bedjande kanin runt fötterna. Men att öka mängden foder vore att göra henne en otjänst. Jättekaniner bör absolut inte bli tjocka eftersom det tär på deras redan tunga kroppar, så vi bara biter ihop och försöker ignorera henne.

Sammanfattningsvis kan jag iaf säga att Ragnas mage mår jättebra och att hon är väldigt nöjd med sin nya och ännu godare diet (även om hon tycker att den är snål).

Ute i snön till sist

Pälsen på magen har växt ut nu så idag fick Ragna äntligen komma ut på sin livs första snöpromenad. Tyvärr har det töat och sedan fryst på nyligen så det var snarare is än snö. Ragna var aningen skeptisk och klängde en hel del på oss vilket hon inte brukar göra annars. Men efter en liten stund glömde hon bort det konstiga på marken och sprang runt nästan som vanligt. Jag hoppas det snöar framöver så hon får vara ute i "riktig" snö som går att gräva i.

Här kommer lite bilder från promenaden. Man inser snabbt att snön verkligen är rätt bakgrund för en jättescheck. Här kommer min vackra flicka verkligen till sin rätt.